fredag 4 april 2014

Astrid, allt för min bästa vän!

Att se sin älskade vän sluta andas, fullt med vitt slem i halsen och ur nosen i början helt panikslagen och veta att den där jävla benbiten finns kvar där inne. Jag utförde heimlich och med hårda tag pressade ur fri väg i hennes luftvägar. Hon kippade efter luft när jag passerade Mantorp i 190km/h.. önskar inte min värsta fiende att få uppleva detta. Astrid ska somna in långt efter att hon varit med och uppfostrat sin lillasyster Nova punkt slut.

Hon mår nu bra och är sig själv här hemma igen!

1 kommentar:

morsan sa...

Usch, så fruktansvärt att uppleva. Det får mig att tänka tillbaka på älskade Tascha. Ändå var det planerat, men då, när livet rinner ifrån henne och oss andra. Puh, jag blir helt slut. Men som tur är så gick allt bra och Astrid kommer att finnas hos oss länge än.